Annie Krokfors

Annie Krokfors föddes i ett bondhem i Påras by i Kronoby. Hon var tredje barnet i en syskonskara på åtta barn.

Annie hade redan tidigt klart för sig att hon skulle ägna sig åt konstnärsyrket i någon form. Hon började sin konstutbildning som tonåring med en brevkurs i teckning. Under 1920-talet studerade hon vi Konstindustriella högskolan i Helsingfors och specialiserade sig på inredning.

Hon arbetade som inredningsarkitekt några år och formgav bl.a. sina privata möbler (bord, stolar, vitrinskåp och speglar) – allt i en speciell stil och kulör. Stilen var tidlös, elegant och vacker. Hon ritade också hela kyrkointeriörer med bl.a. bänkar och altaruppsatser.

Trots framgången som arkitekt ville Annie helst ägna sig åt måleriet och på 1930-talet vidareutbildade hon sig på Konstakademin i Stockholm. Hennes ständiga upptäckarlust gjorde att hon reste utomlands för att söka nya motiv och ny inspiration. Resorna finansierades ofta med stipendier. Vistelser i andra nordiska länder, i Sydeuropa och i Israel resulterade i otaliga skisser och konstverk. Sin första konstutställning hade hon år 1942.

År 1950 byggde hon med benägen hjälp en stuga åt sig i italiensk stil på stranden av Krokforsen, 100 meter från barndomshemmet. Stugan var hennes bostad i många år. Senare, när hon skaffade sig en lägenhet i kyrkbyn för att underlätta hemkomsten efter sina otaliga resor, fungerade stugan som sommarställe och ateljé.

Annie Krokfors förblev ogift och kunde ägna hela sitt liv åt konsten. Hon var mångsidig i sitt konstutövande och mycket produktiv. Hon arbetade i olika tekniker; olja, tempera, akvarell, blyerts, krita, tusch och gjorde även glasmålningar. Åtskilliga färg- och detaljstudier låg till grund för det slutliga konstverket innan den mycket självkritiska Annie var nöjd. Monumentalfreskerna i offentlig miljö är därför mycket väl genomtänkta- Väggmålningar finns i kyrkor, kapell, skolor, banklokaler, trappuppgångar etc.

De centrala elementen i hennes konst är kubismen, symbolismen samt religiositeten. Hon dokumenterade gärna de österbottniska landsbygdsidyllerna, i första han de försvinnande kulturlandskapen. Genom den säregna stilen och färgvalet åstadkom hon ett ljusspel som gav en effektfull rymd åt målningen. Hon lade stor vik vid harmonin och jämnvikten i sina kompositioner, inte sällan med etiska värderingar invävda till ett budskap. Annie var också en mycket uppskattad porträttmålare.

Annie var vamt troende och var en av den lokala friförsamlingens grundare. i sin hemby var Annie också omtyckt söndagsskollärarinna och juniorledare. Hon spelade olika instrument och sjöng med vacker stämma. Hon var också en tid aktiv inom kommunalpolitiken, men hela still liv intresserade hon sig för hemkommunens historia och ville påverka utvecklingen där. Under sina utlandsresor kom hennes omfattande språkkunskaper väl till pass. Utöver sin konstutövning skrev hon också dikt och prosa. Baskern, slipsen eller rosetten och kavajen var hennes speciella attribut. År 1978 tilldelades hon Deverthska Kulturstiftelsens i Sverige guldplakett. För sina insatser erhöll hon också förtjänstkorset av Finlands Lejons orden och Finlands Vita Ros.

I sitt testamende förordnade hon, att all kvarlåtenskap skulle tillfalla Fria Missionsförbundet r.f. för dess arbete och församlingarna i Österbottens samt för dess missionsarbete.

Boris Björklund, april 1996 efter Lisbeth Knif